Tyskland vann Eurovisionen, Norge föll platt. Didriks annars skapliga ballad kom bort sig totalt i startfältet, medan Tysklands höll för trycket. Bäst igår var nästan Jimmy Jump, den ökände ”partycraschern” från Barcelona, som tog sig upp på scenen i samband med Spaniens framträdande. En liten arrangörsmiss, om vi säger som så.

KoMu slog Kraft med 2-0, närpesbornas första förlust för året. Chockerande så där vid första anblicken, men inte om man såg matchen. KoMu tog vara på de chanser man hade, Kraft skapade få och tog inte vara på dessa. Att KoMu sedan var bland det mer osportsliga man sett på länge är en annan sak.

Schlagerfinal ikväll, är det någon som har en bra gissning på slutsegrare? Känns smått konstigt att inte läsa hur favorittippade Sverige är. Vi slipper det i år.

Utan att veta hur långt det här inlägget blir så konstaterar jag att dagen har varit lång och innehållsrik. Samtidigt är huvudet tomt och tröttkört, så därför blir kvaliteten på denna skrivelse säkerligen därefter.

En tidig väckning följdes av en arbetsintervju som gick helt okej. Det kunde ha gått bättre och det kunde ha gått sämre. Jag vet redan nu, känns det som, vad det stupar på ifall det stupar. Väljs någon annan framom mig så tror jag mig kunna peka på vad denna person är bättre på än jag. Så känns det. Samtidigt ska det bli spännande att invänta svar i nästa vecka.

Intervjun följdes av de sista ordinarie timmarna på Prisma på väldigt länge. Det kan ha varit de allra sista ordinarie timmarna för min del, de facto. Regnet vräkte ner och jag sålde regnmätare. Ungefär så kan man summera de timmarna.

Knappt han man vrida ur arbetskläderna innan domarmunderingen åkte på. Kaskö var destinationen, KaIK/TePa – KoFF/PeIK var matchen. 4-1 till hemmalaget stod det på icke befintliga tavlan när jag blåste av. En jämn match, där Kaskö orkade bäst och avgjorde i slutet. Match- och domarstandarden gick hand i hand. Den var sådär.

Efter en bilresa hem, en varm dusch och ett par smörgåsar tar jag helg. Jobbfria dagar väntar, i väntan på jobb på världens bästa Kvevlax Sparbank.

Man kunde ju ana att oppositionspartiet SDP skulle fortsätta på den inslagna banan och mana fram mer populism under den egna partikongressen i Joensuu. Steven Frostdahl beskyller den sittande regeringen arbetar fram en strategi som gör Finland enspråkigt finskt. Han tycker att de borgerliga partierna gjort ett dåligt jobb och vill bevisa att SDP gör det bättre med start 2011.

I sådana här fall är det viktigt att komma ihåg ett antal saker. För det första var det en SDP-regering som såg till att studentsvenskan inte längre är obligatorisk. För det andra har en så pass ledande politiker som Arttu Uhlgren framfört att Finland ska bli enspråkigt finskt. För det tredje är SDP i färd med att välja Mikael Ljungner till nya partisekreterare, en man som enligt egen utsago absolut inte talar svenska om han inte måste.

För det fjärde så har varken SDP eller den svenska falangen presenterat några som helst trovärdiga alternativ för HUR svenska ska tryggas, om den nu är så pass på fallrepet som man påstår.

Det man som betraktare bör lägga bakom öronen i dessa fall är att oppositionen alltid är den som gör saker bäst, och som är det mest redbara alternativet när det nalkas val. Det är alltid lättast att sitta i opposition, agera missnöjespolitiker och poängtera vad man är bättre på. Det är alltid enklast att inte behöva ta ansvar.

Rubriken är hämtad från min spellista på Spotiy, så där stor fantasi har jag, på riktigt. Orkar inte riktigt plita ihop något sammanhängande denna blåsiga onsdagsafton, så det får bli så här istället:

• Kuunkuiskaajat gick alltså inte vidare till final under gårdagen. Det är ju i och för sig en smärre bedrift att inte placera sig bland de tio, det var ju trots allt hela sjutton bidrag med.
• Imorgon tar Sverige en plats i finalen på lördag. Anna Bergendahl, damen med likadana Converse som jag, rosiga kinder och speciell röst ska sjunga hem en ballad.
• Jag bryr mig inte alls om Eurovisionen, som ni märker.
• Jag slogs under aftonen av hur mycket prylar jag och Malin kommer att få packa ner och upp nu när det ska flyttas. Milde tid, säger jag bara.
• Det ska regna på fredag, då jag ska vissla division 4 i Kaskö. Det är nästan för fantastiskt för att vara sant.
• Jag ska på mitt livs tredje jobbintervju på fredag, säger jag nu åt er som inte visste det. Mitt facit hittills är 1-1. Ett jobb har jag fått, ett har jag blivit utan. Ņterstår att se åt vilket håll pendeln svänger nu.
• Real Madrid blir inte att leka med nästa säsong. Jose ”The Special One” Mourinho kommer att få Pep Guardiola att ligga sömnlös många nätter.
• Fotbolls-VM är 16 dagar bort. ńr det bara jag som vill ha svala junikvällar?

Om Finlands så kallade schlagerbidrag Työlki Ellää framför av barfotadamerna i Kuunkuiskaajat tar sig till final ikväll så tappar nog Eurovision Song Contest ytterligare i anseende.

Nog för att kalkoner, transvestiter och monster tagit sig till final och vunnit, men kan man inte presentera något starkare än två blonda damer med dragspel och fiol, sjungandes en icke fastnande låt på finska så får man nog verkligen börja undra. Marion Rung framstår som Madonna i jämförelse.

Polisen, en av statens i särklass viktigaste instanser, bjöd på ett sällan skådat magplask idag. Jag skulle, helt i enlighet med bestämmelserna, förnya mitt ordningsmannakort som går ut i juli. Efter att ha lämnat in två passfoton (där jag såg förvånansvärt normal ut, det var inte någon direkt Alcatraz-fiilis över det hela) skulle jag lämna in intyget över att jag gått fortbildningskursen.

Döm om min förvåning när en kopia inte dög. Jag hade kopierat intyget, för att spara originalet ifall det skulle behövas. Förvåningen blev än större när det visade sig att polisen inte kunde ta emot vare sig electron-, debit- eller creditkort. Man kunde ta emot vanliga, gammaldags bankkort (de som är utan chip) och kontanter.

Ņret är 2010, alla mindre affärer och till och med vi på Carpella har kortläsare, så kallade betalterminaler. Polisen, en statlig inrättning, har det inte. Var klickar det?

Idag skrev jag och Malin ett nytt hyreskontrakt, på en ny lägenhet. Vi flyttar till en tvåa med kök, på Skolhusgatan 7. Flytten blir med andra ord inte så långväga, med tanke på att vi i nuläget residerar på Skolhusgatan 10. Den nya är större, har bättre balkongläge (vilket innebär lite svalare temperatur inomhus) och är dessutom billigare.

Som bäst renoverar ägarna upp den, och den ser ut att bli hur fin som helst. Flyttande är inte riktigt min grej, men har juni på oss, så det ska väl nog lösa sig, antar jag.

Det dåliga idag är att jag inte får döma de fotbollsmatcher jag vill. Jag fick en division 4-match under juni. En. Det är ganska surt då vissa får tre-fyra. Därtill består de övriga matcherna av linjedomaruppdrag i division fem. Det är också surt.

Temperaturen har så sakta sjunkit under de senaste dagarna. Nu ligger kvickslivret på åtta hela grader. Nästan 20 grader från när det var som varmast i förra veckan, alltså. Det är något av en meteorologisk baksmälla som man får uppleva nu. Det lär ocskå bli mindre hugade kunder i jobbet under denna sista arbetsvecka.

På måndag inleds kapitel två av karriären på banken. Det blir grejor det.