Rosor på en måndag, till den finaste i världen. Gullvarning på bloggen, men ibland måste man få uppmärksamma sina nära och kära. Idag, en slaskig måndag, blev det rosor till hon som ska dela efternamn med mig en vacker dag.
Till henne.
Svara
Författararkiv: Marcus Beijar
Ny vecka..
Ny vecka, ny kurs i EU-kunskap, som det gamla hederliga uttrycket förkunnar.
Möglet.
År det något, förutom Leonard Cohen, som får Malin att backa så är det mögelost. Jag har lyckats få henne att äta en hel del genom åren, men inte mögelost. Idag förgyllde Auras blåmögelost mina varma smörgåsar. Gott med mögel, på rätt ställe, i rätt format.
Jag erkänner, jag hade fel.
United slog Liverpool med 1-0 efter en relativt händelserik match. Howard Webb, som jag ser som världens bäste rättsskipare, borde INTE ha blåst straff i matchminut ett, när Berbatov sjönk ihop i straffområdet. Webb agerade däremot helt korrekt när han visade ut Steven Gerrard efter dryga halvtimmen, Michael Carrick ska vara glad som inte bröt benen. Summa summarum en match där varken United eller Liverpool var särdeles bra. United kontrollerade det hela, och lät inte motståndet få några desto hetare chanser. 1-0 och avancemang är vad som räknas, detta utan van der Sar, Vidic och Rooney. Sämre kunde det ha varit.
Fysik och kemi.
Blöt snö är tyngre än torr snö. Fysikens och kemins lagar rådde när jag skottade bort kung Bores gåva till mänskligheten idag. Pust.
Aldrig så säker som nu.
Roy Hodgsons dagar som Liverpooltränare är räknade och Kenny Dalglish axlar den tunga Merseysidemanteln när laget tågar in på Old Trafford imorgon, för match i FA-cupens tredje omgång. Aldrig, aldrig, aldrig har jag varit så säker på en United-förlust som jag är inför morgondagen. Liverpool har precis allt att vinna, och ingenting att förlora. Ingen chans på ligaseger eller CL-spel till nästa år, ingen större glädje i Europa, ny tränare och nya krafter. United leder ligan, är obesegrade där, är kvar i CL och har hemmaplan. Det blir förlust.
Ett, tu, tre, fyra..
Igår sken civilens sol över Dragsvik, på måndag väntar toma kaserner på nya rekryter. Jag har tjatat nog om hur bra det är att spendera ett år i Dragsvik, och tänker inte sjunga något större lov idag, utan bara konstatera att..
..man lär sig att städa, den dagliga dammskörden i en stuga är chockerande stor i början.
..man lär sig tycka om mat gjord på en trangia. Som militärpolis. Den där carbonaran med tonfisk och skinkpastej är god, jag lovar.
..man får känna sig särmä och posera på bilder som den här. US Sundfors har sällan sett så stolt ut som framför Hästö/Busös 100-tykki.
..man får, om man har tur, spendera 362 ärans dagar i fosterlandets tjänst. Det rekommenderas.
Lätt val.
På spåret slår Let's Dance på fingrarna tio gånger av tio. Så även idag.
Facebookriksdagen.
Om Facebooks gilla-sidor utgjorde underlag för hur kommande riksdag skulle se ut så vore Timo Soini statsminister. Sannfinländarna har störst fanskara på Facebook, vilket i den så kallade Facebookriksdagen skulle ge statsministerposten. Jag skulle, sett till min fanskara, också sitta i riksdagen. 325 ”fans” på Facebook ger plats i riksdagen. Jag är SFP-tvåa, efter Benjamin Ellenberg. I fallet om statsministern får vi skatta oss lyckliga över att det trots allt ordnas ett val den 17 april. Dit är det imorgon 100 dagar. 100 dagar tills vi vinner valet, med andra ord.
Vinter i all ära..
..men sommar på Värlax är nog ett antal strån vassare. I alla fall nu, när det imaginära kvicksilvret krupit ner under 20 minusgrader.
Marcus Beijar 