Sverige har delat ut priser till bloggare ett tag nu. De finlandssvenska bloggarna får sitt pris i år, i form av det här. Det känns helt rätt, och jag vet ett antal bloggar jag gott kunde nominera. Finlandssvenskarna är ett speciellt släkte, och i mitt tycke är bloggarna ett viktigt element i den virtuella vardagen. Med tanke på att det finns människor och hela partier som villa trycka ner de som pratar svenska i Finland idag så fyller bloggarna verkligen en funktion. Prisas dom som prisas bör där på Korjaamo, en eloge till initiativtagarna och ett stort tack till alla finlandssvenskar som bloggar!

I höst och i vinter ska jag spela pidro, med Karperö UF:s lag i ringserien. Jag har aldrig spelat pidro i ”tävlingssammanhang” men tackade likväl ja när föreningen frågade. Någon gång och någonstans ska man ju börja. Pidron har varit något av en familjetradition för oss, då både pappa och farfar är och var hugade spelare. Karperö UF gick till semifinal i ringserien förra säsongen, så det är ett bra lag jag kommer in i. Den 25 oktober avgörs pidro-VM i Smedsby. Då hade jag tänkt vara med. Så där som uppvärmning..

Sex grader på plussidan och än kallare i antågande till kommande vecka. Går vi mot en ny vargavinter?

Vid den här tidpunkten satt jag på tåget till Helsingfors. Jag var på väg till Tallinn. Nu sitter jag i soffan hemma på Skolhusgatan och är på väg på veckans sista jobbdag. Hur blev det så här? Hur kan dom här veckorna gå så här fort? Tycker att hösten överlag brukar gå långsamt (därför att det aldrig vill bli vinter) men att en vecka spinner iväg så här bara känns märkligt. Nå, vad är väl bättre än en ledig helg? Ingenting 🙂

TV4 sparkar ikväll igång den x:te säsongen av såpan Robinson. Paolo Roberto är programledare för andra säsongen i rad och även i år ska det bli den ”hårdaste tävlingen någonsin”, för omväxlings skull. Det brukar heta att det var bättre förr, och i fallet Robinson stämmer det verkligen. Robinson var bättre när:

• Anders Lundin var programledare. Han kan ju inte sjunga på Skansen, men leda Robinson, det kunde han.
• Deltagarna inte var företagare som ville stärka sin egen image med några veckor på en öde ö och sedan tjäna storkovan när de kom hem.
• Robinson-Kent var med, mannen med yxan. Mannen som fölorade den första finalen mot en polis som senare gifte sig med en av Sveriges märkligaste deckarförfattare.
• Det delades ut ett par hönor som pris i någon tävling, och moralen började spela deltagarna ett spratt. Det man åt hemma var moraliskt fel att äta, bara för att man ”lärde känna” djuret.
• Ett myggnät var det bästa som hänt.
• Nya namn och uttryck myntades. Robinson-Jesus måste ju vara ett av de bättre såpanamnen alla kategorier?

Som ni noterar är jag ju totalt ointresserad av Robinson. I alla fall nu. Trots allt kan jag inte låta bli att titta. Man skäms. Lite.

Det var ett tag sedan jag skrev någon uppsats. Idag gör jag det. Det går si sådär. Med tanke på höstrusket utanför fönstret är det nog bland det bästa man kan göra. I brist på bröd äter man limpa..

Läste igenom en text som kommer att gå i tryck under den närmaste tiden och blev stundom förvånad över vad jag sagt. Kanske inte så förvånad över sakinnehållet utan snarare över hur jag sagt det. Okej, det låter annorlunda i textform, och det beror mycket på journalisten, men man låter inte likadant i tal och skrift. Det är ungefär som att jämföra en rikssvensk och en finlandssvensk. Rikssvensken uttrycker sig på ett helt annat sätt.

Blev uppringd av sambon som ivrigt meddelade vad som stod i dagens VBL. Jag fick skriva ihop ett kort och koncist svar. Länge leve laptopen och mokkulan!

God morgon världen. Laihela heter nuvarande station, InterCity 44 heter tåget. Helsingfors heter slutdestinationen. ńr alltså på väg på Arkadia 2011, tillsammans med andra inbjudna riksdagsvalskandidater, från både SFP och de övriga riksdagspartierna (sannfinnarna undantaget). Det här med tågresor från Vasa slår aldrig fel. Stopp på tre stationer innan Seinäjoki och sedan full fart ner till hufvudstaden.

Haribos persikor i en skål och Biggest Looser på tv, paradoxalt? Imorgon drar jag till Helsingfors, för andra gången på fem dagar. Det har aldrig hänt förr, kan jag säga. Det blir dryga åtta timmar tåg och sex timmar utbildning. Fantastiskt!