Fastän jag är ledig så har dagen gått i arbetets tecken. Har klippt gräs både på hemmaplan och på Hultvägen 50, handlat jord, sått gräsmatta och försökt utrota mossa. Därtill fick jag liv i farmors dator, som såg ut att ha dragit ned gardinen lite för långt. Den kvicknade till i köket, av alla ställen.

Nu väntar jag på att sambon ska komma hem från en liten roadtrip till hufvudstaden. Vore fint med en sväng till El Strampo, det gäller väl att passa på då det ska bli sämre väder senare under veckan.

Dagens första blogginlägg kommer dryga halvtimmen före måndagen blir tisdag. Bättre sent än aldrig. En lång och stundtals eländig arbetsdag följdes upp av en inte fullt så eländig match.

Att tömma en långtradare med släp, lastad med 35 pallar torv och jord är inget jag rekommenderar en försommardag då kvickslivret orkar över 25 grader. Speciellt inte då affären är full med kunder. Nå, efter många om och men lyckades jag tömma lasset. Trucken flöt på och den estniske chauffören var nöjd.

Nöjd är jag också med kvällens match. Kuffen fick 1-1 mot KaIK/TePa i en drabbning som kunnat sluta hur som helst. Två straffar blev det. Den ena bommade bortalaget, den andra satte hemmalaget. Jag borde kanske ha skickat en hemmaspelare i duschen för en glidtackling, men i det ögonblicket var gult kort rätt.

Det finns alltid småsaker att bättra på, men på det stora hela gick det bra. Det var ändå första matchen på den nivån i år.

Hur klarade sig folk utan internet, eller el, för den delen, förr? Jag vet att den frågan får ett ganska självklart svar, men när åskan går och man inte kan använda elen av rädsla för att åskan ska slå ut ens elektronik så undrar man nog. Man blir rastlös, ingen tv och ingen dator, jisses, vilket i-landsproblem!

Nu tar vi natten och laddar för jobb och Kuffen – KaIK/TePa till aftonen.

Blev inget kretsmöte för mig idag. Trots att planerna var sådana ännu i morse så blev det tvära kast under förmiddagen. Ett missförstånd i jobbet gjorde att jag fick inställa mig där i stället. Nå, det är inget att göra åt. Jag är anställd där och hade ett jobbpass inprickat, som jag helt sonika slarvat med.

Tydligen var fler än jag frånvarande från mötet, vilket känns lite bättre, om man kan säga så. Man kan inte vara på fler än ett ställe samtidigt, hur än man skulle vilja. Idag var det en sådan dag. En sådan där dag då man önskat att man kunde kopiera sig själv. Nåväl, det kommer nya möten.

Värmen verkar, i alla fall i nuläget, att hålla i sig fram till mitten på nästa vecka. Det ska väl inte vara gassande sol som det ser ut nu, men över 20 grader i alla fall. Tack och bock, säger jag. Imorgon ska jag jobba och därefter har jag ledigt i tre hela dagar igen. Säga vad man vill, men jag har haft lite flyt med arbetspassen denna månad.

Efter kommande vecka väntar en femdagars jobbvecka, ledig helg och den 31 maj så svänger jag inte till höger där i Nestekorsningen. Jag svänger vänster, mot världens bästa bank och arbetsplats.

Det blev, efter ett par dopp i tolvgradigt vatten, grillade biffar, korvar och champinjoner, ett varv via Vasklot och minigolfbanorna också. Jag spelade förvånansvärt bra, så här i början på säsongen, om vi ska använda sporttermer. Jag gick runt på 53 hela slag, vilket får ses som extremt lite för att vara jag.

Jag blev god trea, efter herr Snickars och fröken Martens. Trots att ingen av oss som spelade stod lika bredbent eller krokryggat som de så kallade proffsen bredvid gjorde så fick vi bollarna att rulla i hålen. Att en gren som minigolf är så pass ”stor” att vissa handlar termoväskor, bollar och klubbor för att spela bra är smått imponerande.

Nu filar jag vidare på hur jag ska marknadsföra mig själv som kandidat på kretsmötet imorgon. Det blir som lagspelare, så mycket kan jag väl säga.

Idag bär det således av till Värlax, där far och mor har villan. Jag och tvenne goda vänner tänker bada bastu, simma (nåja, jag tänker doppa mig) och grilla. Med andra ord tänker vi göra sådant som är optimalt för en varm och fin (sommar)lördag.

Jag tänker försöka mig på grillade champinjoner, fyllda med färskost och inlindade i bacon. Det kan bli en succè, men också ett magplask.

Imorgon ska jag presentera mig själv på SFP:s kretsmöte. Lite nervös är jag, men på det stora hela har jag pratandet på klart. Det gäller bara att få ur sig det man har tänkt då.

Då jag var liten, eller mindre, om det uttrycket ter sig bättre, kostade en glassboll på stranden i Karperö fem mark. Två bollar kostade åtta mark, och fyra kostade tio hela mark. Idag får man inte ens en boll för ”tio mark”. En boll kostar två och femtio, det vill säga femton mark. Två kostar tre euro.

Hade någon, där i mitten på 90-talet, sagt att man år 2010 betalar 18 mark för två bollar glass så hade man blivit dumförklarad, riktigt ordentligt. Euron har nog sina baksidor.

Varmt väder i krock med en kallfront brukar leda till åska. Så även inatt. Det small ordentligt över Vasa. Egentligen har jag alltid gillat åskväder, det är ett naturfenomen som är grant att beskåda.

Det blev varmt, plötsligt. En klenare regnskur idag tog inte kål på sommarvärmen som råder. Vi njuter så länge det varar.