Idag, efter många om och men, beslöt FIFA att Ryssland och Qatar ska ordna VM i fotboll 2018 och 2022. Inget av länderna har arrangerat VM tidigare, och rent statistiskt är de bägge länderna som natt och dag. Ryssland är världens till ytan största land. Qatar är, om jag förstått det rätt, 163:e på samma lista.

Ryssland har ett tämligen etablerat landslag i fotboll, även om man missade sommarens VM i Sydafrika. Qatar är 113:e lag på FIFA:s ranking och har aldrig spelat ett VM. Man har som bäst nått en kvartsfinal i asiatiska mästerskapen.

Qatar har dock något som ingen annan kandidat hade. Mängder av pengar. Qatar ska bygga hypermoderna arenor, med luftkonditionering, mitt ute i öknen. Temperaturen i landet kan stiga till över 40 grader sommartid. Huvudstaden Doha ska stå värd för matcher på sex olika arenor.

Ryssland ska ordna VM på  tolv orter, av vilka Jekaterinburg är den mest avlägsna, sett med europeiska ögon. Tre arenor i Moskva används, och en i St Petersburg. Därmed kommer VM att spelas i en stad som ligger några timmar med tåg från Helsingfors. Det känns nära, men ändå inte.

På något sätt har Ryssland alltid känts avlägset. Nu var jag inte med på Politivas resa för ett par veckor sedan, men muren känns ändå tämligen hög. Ņ andra sidan kommer VM inte att ordnas så nära som år 2018 igen. Så är det bara.

Det som är en aning spektakulärt är att Ryssland i ursprungsplanen tänkt ordna matcher i Kaliningrad. Därmed ordnas VM-matcher i en exklav, ett område som inte har någon landförbindelse med resten av landet. Gamla Köningsberg blir därmed unikt, för något liknande har mig veterligen inte inträffat förr i VM-historien.

Fotboll förbryllar och förtrollar.