Månadsarkiv: oktober 2010

På en tooorsdag.

Publicerad den av
Svara
Jag har absolut ingen aning om vart alla veckor och dagar tar vägen. Ingen aning alls. Plötsligt är de bara borta. Det var nyss söndag, tycker jag. Idag står det torsdag på den imaginära väggkalendern. Snart är det söndag igen. Ve och fasa. 21 oktober betyder att det är exakt två månader kvar till jullovet, det där lovet som är lika imaginärt som kalendern. Sedan när är dagar, veckor, månader och år så här korta?

Märkligt.

Publicerad den av
Svara
Något man lär sig med tiden är att de mest ofattbara saker kan inträffa. Idag hände detta. Helt ofattbart. Jag har varit med om en eldsvåga som tog en UF-lokal. Känslan idag var inte så bra den heller. Lyckligtvis räddades min farbrors hus. Elden tog ett rum och vatten- och rökskadat blev det, men huset står kvar. Många års arbete gick till spillo, men med tanke på hur det hade kunnat sluta så får man ändå säga att det var tur i oturen att det gick som det gick. Någon Oktoberfest orkade jag inte med idag. Dels är jag ordentligt förkyld, dels har huvudet varit fullt av annat idag.

Till minnet av farfar.

Publicerad den av
Svara

Idag, den 19 oktober 2010, skulle Sten Göran Beijar ha fyllt 77 år. Det har gått 77 år sedan min farfar föddes, i på Brändholmen i Karperö. Farfar gick bort, en sensommardag för åtta år sedan, den 18 augusti 2002.

 

Utan min farfar hade jag aldrig någonsin varit den jag är idag. Det är tack vare honom som jag kunnat ta mig dit jag tagit mig, och det är tack vare honom som jag har mitt brinnande intresse för politik. Jag var tio år när jag satt hemma hos farmor på Hultvägen 50 och såg farfar svinga ordförandeklubban i kommunfullmäktige via en knastrande Botnia TV-kanal.

 

Det var med farfar jag sparkade boll för första gången. Det var med honom jag fiskade gädda för första gången, och det var med honom som jag och Magnus fick tillbringa en hel vecka sommaren 1999. Mor och far var på bröllopsresa, farmor blev sjuk och där stod vi. Farfar, Magnus och jag.

 

Bränd gröt i en kastrul på morgonen följdes upp av nerfläckade tröjor och skjortor på kvällarna. Varken farfar eller jag och Magnus var så värst bra på att äta lingonsylt. Farfar skjutsade både mig och Magnus in till stan, på Wasa Footballcup. Att vi inte tvättade spelkläderna på den veckan spelade mindre roll.

 

Det var också farfar som läste finsk grammatik med mig. De där svåra orden och begreppen som jag inte förstår än idag försökte vi oss på, kvällarna före de där försmädliga proven i lågstadiet. Farfar lärde mig också att det inte lönar sig att lägga sig ner och tjura. Smäll i dörrar, rop och skrik var det värsta han visste.

 

Han var också en av de största tröstarna. Han påminde mig, Magnus, och våra fem kusiner om hur fina och bra vi var, och hur allt skulle lösa sig sist och slutligen. Det gjorde det ju, och det var  i mångt och mycket farfars ord som hjälpte en ur de största vemoden då.

 

Den där sommaren när han gick bort var jag 15 år. Jag hade just fått moped och blev konfirmerad. På något sätt ville jag inte förstå att han var sjuk. Hösten som kom var den tyngsta jag gått igenom. Farfar var inte där, i det där viktiga skedet, när skolan började igen.

 

Idag, mer än åtta år senare, är jag glad och stolt över att ha fått 15 år tillsammans med honom. Han gav mig en ryggsäck som jag bär med mig än och som jag kommer att bära så länge jag lever. Ryggsäcken innehåller kunskap, tro på det man gör, och de bevingade orden Vi kämpar!

Jag fastnade.

Publicerad den av
Svara
Jag lär nog ska ha fastnat på bild idag. Det tog väl cirka fyra timmar att plåta en stackars riksdagskandidat i regn och rusk runt om i staden och kommunen idag. Det blev fyra-fem olika platser och en miljard olika miner. Ungefär. Resultatet lär dyka upp senare i veckan. Det negativa är att jag börjar bli förkyld. Det har jag inte alls tid med.

När det börjar brännas, Å…kesson.

Publicerad den av
Svara
Det är ganska enkelt att agera opposition och ställa den egna, perfekta, åsikten mot motståndarens. Det är enkelt att peka på hur man skulle ha gjort istället, och hur man kunde ha undvikit att falla i de gropar som motståndaren fallit i. När man sedan står där själv, med avgörandet i hand och när allvaret väl infinner sig, då är det svårare. Jimmie Ņkesson, Sverigedemokraternas partiledare, gick till val med löftet om att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan. Nu, efter att en svensk soldat stupat, börjar han vackla. Han vill plötsligt inte tala om datum, om ett snabbt slut på operationen. Han vill plötsligt inte tala om vad han lovat sina väljare bara för en månad sedan. Det är sådant som kostar förtroende. Både Sverige och Finland bör vara kvar i Afghanistan. Så är det bara. Det är inte vi som ställt saker på sin spets i landet, och det är inte heller vi som startat det krig som ännu inte är slut. Det är däremot vår skyldighet, som kunniga militära makter, att göra en insats. Utan utländsk militär i Afghanistan faller landet samman. Trupperna behövs för att skydda civilbefolkning, för att säkra vardagen för invånarna och för att bevara freden. Det där sista är tvetydigt. Enligt vissa råder det fullt krig i Afghanistan, enligt vissa inte. Styrkorna behövs dock, i vilket fall som helst, för att så långt det bara är möjligt, bevara freden på respektive områden. Det är det som Ņkesson verkar ha missat. Utan en svensk insats försvåras vardagen för barn, unga och för landets kvinnor. Motsvarande hjälp kan inte ges av biståndsarbetare. Inte i nuläget.

Att lägga pussel.

Publicerad den av
Svara
Att lägga pussel är en sak, att lägga pussel med framgång är en annan. Nu har jag inte på långa vägar lagt mitt pussel klart, och det är inte alls sagt att det blir klart, i den omfattning jag vill heller. Dock är det roligt att hitta bitarna, och börja se ett mönster. Det är aldrig fel.

Suck.

Publicerad den av
Svara
Inte för att jag är förvånad, men det kändes ändå en aning märkligt att slå upp Vasabladet denna kalla söndag och läsa detta. Nog för att man visste vad som var i antågande, men möteskallelsen gav inte direkt det där skenet. Det jag frågar mig är NńR Korsholms kommun ska få arbetsro? Det finns andra saker än detta att lägga energi på just nu. Det jag också frågar mig är om vi skulle ha tagit upp diskussionen om vi hade röstat för en samgång, och en eller ett par ledamöter hade motsatt sig det? Knappast.

Höjden av höjderna.

Publicerad den av
Svara
Ingen Manchester United-match på Canal + imorgon. Istället visar man Arsenal – Birmingham. Det lutar mot ett besök i Holmskog imorgon. Där bor mannen med världens alla tv-kanaler. På söndag ska ett nyuppköpt Liverpool försöka slå Everton i säsongens första Merseysidederby. Roy-roy sitter löst vid förlust.