Obekväm verklighet.

Nitton minuter och aderton sekunder. Så mycket var spelat i Hakametsän jäähalli när den berömda kallduschen var som kallast över Sports huvuden ikväll. Då drog Masi Marjamäki in 5-0 bakom inbytte Jarno Laitinen i Sports mål. Fem insläppta mål på mindre än 20 minuter skvallrar om den bittra verkligheten. Det skvallrar om den skillnad som faktiskt finns mellan ett ligalag och ett lag från Mestis. Det är bara att erkänna, rakryggat och utan krusiduller: Sport var flera klasser  sämre än sitt motstånd idag.

Att det sedan dyker upp utläggningar om att det hela hade sett så mycket annorlunda ut om Sport inte låtit spelarna festa efter ett vunnet mästerskap känns bara som korkade bortförklaringar. Du kan lista mängder med utredningar, uträkningar och påståenden om hur alkohol påverkar en elitidrottare. Du kan stå på huvudet och redogöra för hur fel det är att dricka efter att man plockat hem en pokal i en förbundsserie. Hur mycket du än förklarar så kan du inte förneka att Sport i alla fulla fall var mycket sämre än lodjuren från Tammerfors just idag.

Man kan också komma med påståendet om att man inte ska fira förrän allt är vunnet. Visst, man kan säkert säga att det är fel att känna att jobbet är gjort när man väl lyft den där pokalen efter tre raka segrar mot Jokipojat. Samtidigt är det inte spelarnas fel. Så länge hypen kring ett mästerskap i Mestis är så stort som det är så krävs det en uppsjö mentala coacher för att ändra på den inställning som slår in när man väl vunnit. Det är lätt för dig och mig att säga att man ska lägga det bakom sig och ladda om. Realiteten är en helt annan.

Nu vann Ilves med 6-1, siffror som kunde ha varit större, men som säkert också kunde varit mindre. Ilves slog av på takten efter 6-0-struten efter 35.45. Perkkiös reducering med ett par minuter kvar var bara kosmetika, även om det i sig innebär en mental spärr mindre. Sport kan göra mål på Ilves, trots allt. Jag erkänner villigt att jag inte är någon stor hockeyexpert, men för mig var den individuella skickligheten hos spelarna så mycket större hos Ilves. Förmågan att hitta varandra, vårda puck och stå rätt i rätt lägen var också något som Ilves behärskade bättre.

Det att Helminens mannar gjorde tre raka mål i power play säger också en hel del. Det mest talande var kanske ändå Lassi Kokkalas avslut i andra perioden. Fri med Miika Wiikman väntade han, siktade han och föste han pucken rakt i plockhandsken på målvakt.

Ilves vinner, att döma av kvällens match, det här i fyra raka matcher. Sports chans ligger i en rejäl uppryckning på Kopparön på tisdag och att man kommer ut som ett helt annat lag inför en fanatisk hemmapublik. Lyckas man rubba Ilves då så kan man få till lite spänning i det här kvalet. Jag har hela tiden trott att Ilves skulle ro hem serien tämligen enkelt, men hade kanske inte trott på en utskåpning som den som skådades ikväll. Samtidigt gäller det att vara realist. Ilves matchas mot HIFK med bröderna Granlund, mot Jokerit med en uppsjö bra spelare och mot andra lag som håller mycket hög klass. Sport matchas mot lag som Peliitat och LeKi. Kontrasterna är stora, det måste man inse utan att ta till ursäkter som för långt segerparty och för många paraplydrinkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s