Enligt en rapport som Helsingin Sanomat tagit del av kommer nivån på polisarbetet i Finland att sjunka drastiskt om och då de tilltänkta inbesparingarna genomförs. Man behöver knappast vara utredare eller tjänsteman för att förstå att en sänkning med 900 årsverken fram till år 2015 kommer att leda till luckor och brister hos polisen. Sänkningen motsvarar 8,5 av den polisstyrka som finns idag.

Det är inte särdeles längesedan vi unga studerande överöstes med lovord och löften om att det minsann kommer att finnas arbeten att söka och tjänster att få den dagen vi väl har ett examensbetyg i handen. Nu, när de barn som föddes efter krigsslutet på 1940-talet börjar gå i pension, låter det annorlunda, åtminstone inom vissa områden. Varför gör det då det? Anledningen är den att färre ska försörja fler och att vi idag lever betydligt längre än vi gjorde förr. Morgondagens arbetstagare ska försörja fler än vad som var fallet förr nu då årskullarna som går i pension är större än de som går ut i arbetslivet. Detta medför större kostnader för samhället, men lägre skatteintäkter, vilket i sin tur leder till en väldigt svårlöst ekvation. För bibehållen service krävs åtstramningar. Åtstramningarna syns nu i form av osthyvlar som ska fara fram över offentliga utgifter.

För att återgå till exemplet med polisen så känns det väldigt paradoxalt att vi årligen utbildar poliser som när de väl får sina examensbetyg kanske inte har något arbete att gå till. Jag har flertalet vänner som under två års tid utbildat sig till poliser, och som uppmuntrades att utbilda sig då det skulle finnas arbetsplatser att fås i januari i år. Idag är vännerna ifråga arbetslösa. Att söka tjänst som polis på finskt håll är svårt, då språkkraven gör att de finskspråkiga har förtur. Folktinget har under senare tid uppmärksammat det faktum att utbildningen på svenska i Tammerfors varit hotad.

Att vi även i fortsättningen ska ha svenskspråkig polisutbildning i Finland är en självklarhet, men lika självklart borde det vara att vi inte utbildar så stora mängder att arbetsplatserna inte räcker i en så specifik bransch som polisväsendet. Det är självklart så att man från statligt håll inte kan garantera alla utexaminerade arbete från dag ett, men samtidigt är det förkastligt att våra finlandssvenska poliser får höra att pengarna är slut och att arbetsplatserna bantas bort när hoppet om arbete tidigare varit så gott.

Det som också nämns i den rapport som HS refererar till är det att det i fortsättningen kommer att ta längre att reda ut brott, att många brott kommer att förbli ouppklarade och att glesbygden kommer att få än färre polisresurser. Vad gäller det sistnämnda så är det redan glest i Österbotten. Minister Päivi Räsänen påpekade att de specialbehov som finns i glest befolkade områden måste tas i beaktande då polisens servicenät omvärderas. Vad ministern exakt menar med det är ännu oklart, men framtidsutsikterna för jobb i Österbotten eller övriga Svenskfinland blir knappast så mycket ljusare.