Att livet inte blir som man tänkt sig och att orättvisor är bland det grymmaste som finns har man fått erfara ett antal gånger. Igår fick många ett nytt bevis på att orättvisor slår till hårt och när man minst anar det. Leif Sjöström, Vasabladets och hela Svenskfinlands tecknare somnade bort efter en tids sjukdom. Leif Sjöström blev 54 år gammal och borde ha haft många, många år kvar. Nu blev det inte så och jag är nog inte ensam om att ha haft Leif och hans anhöriga i tankarna idag.

Personligen kände jag inte Leif Sjöström så värst bra. Jag fick kontakt med honom en vinter för ett antal år sedan när jag önskade få kopior av två serier med min farfar Göran som ingått i Vasabladet under 90-talet. Jag fick kopiorna och de hänger inramade på väggen på Skolhusgatan 7. Nästa gång jag kom i kontakt med Sjöström var när jag var med om att ordna Pampas Nationaldag 2009. Leif hade i många år gjort logon för evenemanget i fråga och gjorde år 2009 en briljant tolkning av vår grundidé. En plansch med Leifs teckning på hänger även den inramad här hemma.

Bland finlandssvenska politiker, personligheter och så kallade kändisar räknades det som ett erkännande att någon gång ha blivit avbildad i Folkets dagblad på Leifs säregna sätt. Jag hann aldrig bli det och många med mig kommer att sakna de träffsäkra inslagen i Vasabladet som ibland sade mer än en helsidesartikel.

Leif Sjöström är borta. Folkets dagblad har somnat. Minnena och de många skratten kommer dock att leva kvar. Det är nämligen sådana som Leif som fått närapå vem som helst att ha roligt åt politik och dagsaktuella händelser. Det är också sådana som Leif som fått den mörkaste och kallaste vintermorgon att kännas behaglig när man slagit upp tidningen och fått se en klockren serieruta.