Känner mig så där småmanad att plita ner några ord om den så kallade YLE-skatten som riksdagsgrupperna nu enats kring. Först och främst, det finns garanterat människor som tycker att jag är skvatt galen som tycker att skatten är ett bra påfund. Det kommer nämligen aldrig att finnas lösningar på samhälleliga problem (som man nog kan klassa det här som) som alla är nöjda med. Skulle det finnas sådana lösningar så vore det galet i sig, som en FB-vän så galant uttryckte det.

Jag är ändå av den åsikten att skatten som sådan är den bästa lösningen på frågan hur YLE ska finansieras i framtiden. Skatten är nu uppbyggd på ett sådant sätt att de som har minst pengar betalar minst och att de som har lite mer betalar mer. Det jag kan reagera på är att det övre taket är väl lågt, det kunde med fog ha satts på en lite högre nivå än nuvarande förslag på 22 000 euro.

Varför är jag då så nöjd? För det första är jag en flitig YLE-konsument, det erkänner jag villigt. Jag ser på YLE:s tv-kanaler, jag lyssnar på radio, och jag använder YLE:s webb och arena. Jag är beredd att betala för det utbud YLE har och förhoppningsvis fortsätter att ha. Argumentet för att man inte ska behöva betala då man inte ser på kanalerna köper jag inte riktigt. Inte använder jag all sjukvård, alla vägar och alla offentliga tjänster jag finansierar med min skatt annars heller.

För det andra ser jag YLE-skatten som ett sätt att komma åt de som rent ut sagt fuskar. De som skött sig och betalat licens blir ju per automatik lidande då alla som tittat på tv inte betalat någon licens. För det tredje slipper vi gråzonen rörande vad folk tittar på och hur de gör det. Den påtänkta mediaavgiften var så pass dum att den hade omkullkastat allt vad trovärdighet hade hetat kring YLE. För det fjärde är en skatt psykologiskt bättre. Det är liksom enklare att betala en skatt med pengar du egentligen aldrig haft i handen än att betala en räkning det står tv-licens på.

För det femte vill jag att man ska kunna se de sändningar YLE producerar idag även imorgon. Jag har många vänner som jobbar åt bolaget i fråga och som jag förstås unnar en framtid inom branschen. Den framtiden vill jag vara med om att trygga. Ska man se på baksidorna så är jag fullt medveten om att det kan kännas mycket för ett hushåll att betala 280 euro totalt för två vuxna som förtjänar mer än de där 22 000 som är övre tak. Å andra sidan hade särskilda regler krånglat till det hela än mer och gett än fler kryphål.

Summa summarum tror jag att skatten kommer att bli mer accepterad än den är nu i framtiden. Om inte annat så behöver ju folk inte vara rädda för tv-kontrollanten i fortsättningen.