Regeringsförhandlingarna hann fortgå i 13 dagar innan de första avhoppen kom. När de sedan kom var de tämligen stora och i mitt tycke rätt överraskande. Jag är inte förvånad att Paavo Arhinmäki och Vänsterförbundet stiger av. Jag är däremot, som utomstående betraktare, mer förvånad över att Jutta Urpilainen och landets näst största parti, SDP stiger av. Nu står ord mot ord, Urpilainen hävdar att man blev utsparkade från förhandlingarna, medan Jyrki Katainen å sin sida säger att man stod för långt ifrån varandra i ekonomi- och skattefrågor. Tungan på vågen ska ha blivit momsen, något jag personligen ställer mig tveksam till.

Vad som händer nu är en fråga modell större. Katainen säger sig fortfarande vara villig att bilda en majoritetsregering med de kvarvarande partierna, plus Centern. Mari Kiviniemi å sin sida har sagt att hon och partiet svarar på frågan om medverkan i förhandlingarna imorgon. Timo Soini säger i sin tur att Sannfinländarna kan tänka sig att lyssna på Katainens inviter, men att man står fast vid sin åsikt i fråga om stödpengarna till Portugal.

Helt omöjligt är det ändå inte att SDP återgår till förhandlingsbordet. Det kan mycket väl handla om en typ av utpressning eller en kraftig markering från Urpilainens sida. Katainen är tvungen att ta med endera Centern, SDP eller Sannfinländarna i båten för att få till en majoritetsregering på någorlunda stadig grund. Lyckas han inte kan Finland stå inför nyval.

Det förhandlingarna nu kommer att handla om är ansvarstagandet. Finland behöver en regering och Samlingspartiet, Kristdemokraterna, SFP och De gröna har visat att man är beredda att ta ansvar och ingå i denna. Nu återstår det att se om valets största förlorare (Centerpartiet), valets stora vinnare (Sannfinländarna) gör Katainen & Co sällskap. Vi kan också få se en tvärvändning av SDP, med krav på andra villkor i regeringsprogrammet. Det blir ett intressant veckoslut.