Idag gick det vägen, det där som man jag väntat på länge. Jag lyckades hålla i en match  i 90 minuter. SuSi YB – Kungliga Wasa var i och för sig ingen svår match att döma, men jag brukar alltid ha någon dal i mina matcher. Idag kom det ingen sådan och det var en förbenat skön känsla att vissla av efter 90 minuter.

Dagar som denna så kan man ta den skit man fått i andra matcher och komma underfund med varför man dömer fotboll. Man glömmer det ganska så lätt när det går tungt, men när formen väl infinner sig är det en helt fantastisk känsla. Mera sådant!

Nu tar vi helg!