Egentligen är det väl ”bara” två saker som retar upp mig just nu, om man bortser från den uteblivna självdisciplinen. Någon sådan har jag ju egentligen aldrig haft, men ändå. Två incidenter inom loppet av några minuter idag på eftermiddagen fick mig att se rött.

Först, en mamma som står och pratar världens mest klockrena svenska med sina barn i en kassakö. Hon pratar, pratar och pratar. Barnen svarar på lika bra svenska. Sedan, när det så är hennes tur, vad gör hon då? Jo, hon talar finska. Varför detta? Precis som vår före detta president sa i onsdags, så gör finlandssvenskarna fel när de inte ens pratar svenska när de borde. Varför gnälla över ett språk man inte talar fullt ut?

Sedan, en buss som absolut skulle tränga sig ut mellan mig och framförvarande bil. På 60-väg får de väl göra det, det är väl bilisterna som i första hand ska hålla sig undan. Dock ska bussarna svänga ut från hållplatserna på ett för trafiken säkert sätt. Bussen jag råkade ut för gjorde inte det. Jag fick stå på bromsen i halkan, medan bilen bakom fick göra det samma. Man äger väl inte hela vägen när man kör buss?