Vapen och vargjakt

Efter nyårsaftonens mycket tragiska och sorliga händelser på Prisma i Sello i Esbo så kommer vapenfrågan obönhörligen på tal, återigen. Lagförslag är under beredning och lagförslag kommer att läggas utgående från händelserna i Esbo. Den som utförde dåden där hade ett illegalt vapen, en pistol utan licens.

Vad man ska komma ihåg här när man debatterar vapenlagar är att det alltid är dom som sköter sig som kommer i kläm i första hand. Det är ungefär som vid supporterbråk i fotboll. Alla supportrar klandras, alla får lida, trots att det är en liten klick som ställer till det. De som kommer i kläm i denna situation är reservister, jägare, sportskyttar och andra som sköter sina licenshandlingar och sina vapen klanderfritt.

Processerna och byråkratin runt deras handlingar, deras papper och tillstånd blir krångligare och mer segdragna. Hälsotillstånd krävs av vissa, syftena ska tydligt framkomma, bland mycket annat. Visst är det bra att grundliga utredningar görs innan vem som helst får tillgång till ett vapen, men samtidigt är vi på väg in i en väldigt ond spiral.

Det kommer alltid, och då menar jag verkligen alltid, att finnas illegala vapen. Det finns inga som helst lagar i världen som kan stoppa brottslingar eller tungt lastade kriminella från att handha vapen. De vapen som dessa använder är i omlopp redan och kommer inte att försvinna i och med vapenlagarna. Inte heller kommer man att kunna hindra dessa typer av människor från att stjäla vapen som i sig är lagliga. Det går bara inte.

Istället öser man över ansvaret på de som jagar, sysslar med reservistskytte eller tävlar och har skytte som ett stort intresse. Det är dessa som får betala priset för vad de kriminella sysslar med. Dessutom spelar nog vår historia i mångt och mycket in på att det finns över 1,5 miljoner vapen i landet. Det är 70 år sedan Vinterkriget, och mången finländare ser det som helt naturligt med en bössa hemma.

Bössor anknyter obönhörligen till den vargjakt som pågår (eller pågått?) på andra sidan Bottenviken. Sverige har släppt ett visst antal licenser på varg, och upprättar så kallade länskvoter på hur många djur som får fällas. Återigen visar sig byråkratin från sin rätta sida när en organisation anmält jakten till EU. Detta eftersom man anser stammen vara för svag för att minskas i.

De som hävdar att stammen är för svag blundar för det faktum att man inom bara ett par dagar, i vissa fall bara ett dygn, fällde hela den kvot man blivit tilldelad i vissa län. Över 20-talet djur sköts, och då har man mage att hävda att stammen är för svag? Jag håller helt och hållet med om att jakten ska bedrivas av jaktlag, för att minska skadeskjutningarna och för att följa normerna, men att hävda att ett djur som orsakar skador för miljoner och som inte har några naturliga fiender är för svag för att jagas är bara löjligt.

Ibland får lagar och byråkrati mig att se riktigt rött. Varför ska vissa saker göras så invecklade att människan till sist drunknar i pappersvändande och detaljer?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s