Efter en ganska tam och stundtals lite rörig debatt på FST5 igår kan man börja dra ett antal slutsatser om det stundande presidentvalet. Med elva dagar kvar börjar vissa bränna av mer än de gjort tidigare, medan vissa försöker minimera uttrycken och tolkningsmöjligheterna. Debatten igår stördes i mitt tycke av att man inte lät kandidaterna tala till punkt eller argumentera klart vare sig i de så kallade duellerna eller när en fråga kastades ut i panelen.

Här följer en kort summering av vad jag tyckte om kandidaternas insatser igår:

2. Pekka Haavisto
Gav ett i mitt tycke lugnt och stabilt intryck, utan att för den delen förta sig. Uttryckte sig om den så kallade hatdebatten, var mån om att försvara minoriteter och försökte anamma rollen som statsman genom att påpeka vilka uppdrag han haft utomlands. Ligger bra till i opinionsundersökningarna och ville knappast ta för stora risker igår. Pratade en bra och begriplig svenska.

3. Timo Soini
Utsattes för vad man kan kalla frontalangrepp från i princip alla övriga kandidater (Essayah var kanske lugnast) rörande den politik han och Sannfinländarna för och fört. Försvarade sig med att 20 procent av folket gett honom och partiet mandat att driva den politik de driver. Var ett tacksamt offer för de övriga kandidaterna som är måna om finlandssvenska röster. Gav kanske inte uttrycket att vara den som mest brinner för att bli president, något som säkerligen gjort att opinionssiffrorna är vad de är.

4. Paavo Väyrynen
Var väldigt mån om att poängtera att han har den största utrikespolitiska erfarenheten i startfältet och axlade EU-kritikerns mantel tydligare än Soini. Blev anklagad för att leva i en förgången tid av flera kandidater, samtidigt som han talade om en gemensam valutakurs inom Norden och ett återinförande av marken. Bra på svenska, vilket ger pluspoäng i sig. Hade valt Paradise Oskars schlagerlåt som personlig favorit. En flirt med finlandssvenskarna?

5. Paavo Lipponen
Kom igång ju längre debatten led och kan egentligen kännetecknas som en diesel, trög i starten men bättre när han väl fått upp farten. Agerade lugnt och var mån om att få prata och prata till punkt. Har stämpeln att vara landsfader och agerade där efter. Påtalade att han står på minoriteternas och de svagas sida. Tämligen försiktig när det gällde EU-frågorna. Bra på svenska.

6. Sauli Niinistö
Valets självklare favorit och den som kanske var mest försiktig sett till förutsättningarna. Känslan är att han, precis som Haavisto, vill minimera felsägningar och debatt som kan ställa honom mot väggen. Såg aningen trött ut och var heller inte så taggad i duellen. Ger ändå ett ganska säkert intryck och ser tämligen avslappnad ut. Sparar krut till andra omgången?

7. Sari Essayah
Gjorde debattens kanske blekaste intryck och framstod som lite oförstående till den så kallade hatdebatten som rasat efter riksdagsvalet i våras. Fick den kanske mest otacksamma duellen då hon skulle debattera överbefälhavarens roll mot Paavo Arhinmäki. Inte så bra som trott på svenska och ganska stel i sin framtoning.

8. Eva Biaudet
Klara och raka utläggningar, precis när hon väl fick taltur och mån om att prata om kvinnors, ungas och minoriteters rättigheter. Fick utstå kritik av Soini för att ha en annan linje än försvarsministern i fråga om vapenexporten till Saudiarabien. Mån om att ta upp de påhopp som Sannfinländarna gjort under året, fick dock inte de svar hon strävade efter av Soini. Gavs tämligen lite utrymme.

9. Paavo Arhinmäki
Valets tredje Paavo pratade bättre svenska än jag personligen förväntat mig och eldade på rätt bra i sina talturer, utan egentligen säga så mycket. Tydligt att han inte har de bästa opinionssiffrorna och därmed inte har så mycket att förlora på att ta ut svängarna. Tidiga påhopp på Soini och Väyrynen, lite diffus i debatten med Essayah om överbefälhavarens roll.

I övrigt kan man säga att debatten som sådan inte riktigt tog fart, beroende på två egentliga orsaker. För det första märks det att de finskspråkiga kandidaterna inte kan uttrycka sig lika nyanserat när det ska pratas svenska vilket givetvis leder till att tempot är lägre och uttrycken färre. För det andra ska man som moderator eller programledare inte tala i mun på de som debatterar eller avbryta just när argumentationen väl kommit igång. Jag hoppas att detta sköts bättre i den duell som är att vänta i februari mellan de två kandidater som når andra omgången.