En enda lång Joyride.

Efter ett antal timmar i bil, köande och ett antal timmars väntan gick Roxette upp på scenen i kalkgruvan i Pargas igår. De därpå följande 100 minuterna var de bästa jag upplevt i konsertväg. Det ska väl i ärlighetens namn sägas att jag inte upplevt de allra största banden och de allra, allra största spelningarna, men ändå, det var något så bra att det knappt går att sätta ord på. Jag har köpt Roxettes musik alltsedan jag upptäckte Gyllene Tider som nioåring 1996. Gyllene Tider var då ute på Återtåget 96′, samtidigt som man hade släppt ett antal nya låtar som sommarplågan Gå & fiska.

I takt med att jag lyssnade på GT så dök också Roxette upp. Jag fick deras bägge album Crash! Boom! Bang! och Don’t Bore Us, Get to The Chorus! och sedan dess har det rullat på. De senaste albumen är inte lika fyllda med hits som de som kom under sent 80-tal och tidigt 90-tal. Ändå är de bra. Room Service är Roxettes kanske mest underskattade album under de 25 år Per Gessle och Marie Fredriksson spelat tillsammans.

Hur var det då att uppleva Sveriges största popexport genom alla tider live i en kalkgruva i Pargas igår? Mycket bra, om en person som jag får uttala mig. Marie Fredriksson har repat sig efter en hjärntumör och bjöd på en väldigt bra show sett till förutsättningarna. Starkast var hon i Fading Like a Flower och Listen to Your Heart. Per Gessle, som verkar vara evigt ung (han är otroligt nog bara ett år yngre än fader Mats), studsade runt på scenen och hade bra bett i rösten på The Look, Joyride och She’s Got Nothing On.

Noterbart var att publiken i Pargas var bra med på noterna, men inte kände igen Opportunity Nox, 7Twenty7 och ett antal andra låtar. Bandet kring Roxette var också väldans bra. Christoffer Lundquist är den gitarrist Gessle behöver på scenen, Clarence Öfvermans synth gör sig väldigt bra tillsammans med Maries lugnare låtar, medan Magnus Börjeson är bra på bas och kör tillsammans med Helena Josefson.

Summa summarum en väldigt bra konsert, väl värd all väntan. Jag kan bocka av Roxette från listan på osedda band. Nu återstår, bland annat, Gyllene Tider. Jag tror och hoppas att den dagen också kommer..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s