Efter ett längre uppehåll i bloggandet förorsakat av semesterfirande och en tämligen avmattad finländsk politisk marknad efter regeringsbildningen kommer här ett inlägg, mitt i högsommarvärmen. Gode vännen Benjamin Ellenberg skriver i sin blogg att Sauli Niinistös största hot nu när han väl offentliggjort sin presidentkandidatur är hans egna anhängare. Partivännen Ville Itäläs utspel, där han uppmanade både Centern och SFP att sluta upp bakom Niinistö, är ett av exemplen. Personligen hade jag väntat mig utspel från Samlingspartiet, men kanske inte av Itälä, och absolut inte av det slag som nu kom. Enligt Itälä är valet redan avgjort, och därför är det lika så bra att mitten-/högerpartierna sluter upp bakom Sauli Niinistö.

Frågan är egentligen hur man ska tolka Itäläs utspel. Handlar det om ren och skär arrogans gentemot Centern och Svenska folkpartiet, eller handlar det om en rädsla för vad SDP kan tänkas vaska fram i kandidatväg? Jag har tidigare sagt att Sauli Niinistö är en skyhög favorit att bli republikens nästa president. Att säga något annat vore att ljuga. Niinistö har under fyra års tid byggt en bred bas för en kandidatur och har ständigt toppat de undersökningar som gjorts. Han har dessutom haft en betryggande ledning gentemot andra, potentiella, kandidater i undersökningarna.

Den som i mitt tycke kan ge Sauli Niinistö en match om presidentposten i detta nu är Paavo Lipponen. Lipponen är något av en landsfader sedan han lotsat två regeringar under år då spåren och såren efter 90-talets finanskris var som störst. Lipponen var populär som statsminister under åren 1995-2003 och är fortsättningsvis ett mycket aktat namn i Finland. Den nu 70-årige Paavo Tapio Lipponen har dessutom varit en av svenskan i Finlands största förespråkare, något som om inte annat syns i att det nya regeringsprogrammet.

Det som talar mot Lipponen är förutom åldern också det att han inte visat samma vilja att återta en plats i rampljuset som Niinistö gjort. Niinistö har trots allt fungerat som riksdagens talman och som ordförande för bollförbundet efter 2006 års presidentval.

Namn som nämnts inom SDP är EU-parlamentarikern Mitro Repo, partisekreteraren Mikael Jungner och förre EU-parlamentarikern Lasse Lehtinen. Eero Heinäluoma har tidigare indikerat att han meddelar eventuellt intresse för en kandidatur i augusti. Intresset har kanske inte ökat i och med att Heinäluoma nu fungerar som talman i riksdagen.

Inom Centern har EU-kommissionären Olli Rehn meddelat att han fortfarande överväger en kandidatur, medan Paavo Väyrynen, som redan tidigare anmält sitt intresse, försöker bygga stöd inom partiet. Rehn vore i mitt tycke ett klart bättre val än Väyrynen, även om arbetet inom EU kanske renderar mer för Rehn än en presidentpost.

SU har fört fram Eva Biaudet som en potentiell kandidat för SFP. Biaudet i sig är inget dåligt namn och det faktum att inga kvinnliga kandidater gett sig in i leken än är givetvis en fördel för Biaudet. Frågan är om Biaudet vill, med tanke på det nuvarande jobbet.

Med ovanstående i bakhuvudet lär det bli en intressant politisk höst. Fler utspel är att vänta, och fler namn lär bli aktuella. Frågan är vilket parti som spelar ut korten till näst..