SFP:s presidentkandidat.

Jag har tidigare ställt mig negativ till att SFP skulle ställa upp en egen kandidat i presidentvalet 2012. Varför har jag då ställt mig negativ? Orsakerna har egentligen varit flera, men den främsta har kanske varit avsaknaden av en kandidat som inte delar Svenskfinland och som har möjlighet att locka väljare även utanför den så kallade Ankdammen. Vetskapen om att Henrik Lax fick 1,6 procent av rösterna i förra valet och besegrades av bland andra Bjarne Kallis har inte gjort mig mer övertygad. Det har, helt enkelt, känts som om ett presidentval skulle kosta mer än det skulle smaka.

Presidentvalet år 2012 är dock ett val olikt de föregående, på ett antal sätt. Valet är det fjärde direkta valet sedan modellen med elektorer skrotades. Mycket har hunnit hända sedan Tarja Halonen vann år 2006, än mer har hunnit hända sedan 1994, när SFP var dryga fyra procent av rösterna ifrån att få sin första president. Presidentens makt har under åren inskränkts allt mer, och postens dragningskraft har minskat i takt med att makten inskränkts.

Presidentvalet 2012 kommer att utmynna i en ny president för republiken, samtidigt som det kan ge Sannfinländarna än mer bensin på elden. Timo Soini är partiets odiskutabla presidentkandidat och det i nuläget största hotet mot Sauli Niinistö, som jag personligen tror vill ha revansch för nederlaget 2006. Bakom dessa två (om vi leker med tanken att de blir kandidater) är det rätt tomt. Socialdemokraterna kan föra fram EU-parlamentarikern Mitro Repo, inom Centern har Paavo Väyrynen aviserat att han kandiderar, medan De gröna nominerat Pekka Haavisto.

För att SFP ska få ut en effekt av presidentvalet krävs det som jag tidigare nämnde en kandidat som inte delar väljarkåren. Det krävs också en kandidat som drar uppmärksamhet till sig i övriga Finland och en kandidat med visioner. I takt med att presidentens makt minskat har viljan att kandidera också minskat. Presidentposten har i mångas ögon utvecklats till ett sista uppdrag innan den politiska karriären är över.

Det är ingalunda så att valet lockar kandidater som står på sin absoluta topp i karriären. Sauli Niinistö har tagit avsked av riksdagsarbetet, Paavo Väyrynen blev inte omvald i riksdagsvalet, Mitro Repos politiska karriär är drygt två år lång och begränsad till arbete i Bryssel medan Pekka Haavisto har hunnit bli 53 år, och har sina största politiska uppdrag bakom sig. Timo Soinis kandidatur är inget annat än ett skyltfönster för partiet och ett sätt att öka uppmärksamheten inför kommunalvalet 2012 och framtida val.

SFP:s kandidat bör, om man ska önsketänka, vara en person som går över språkgränsen, har politisk tyngd utan att åldern talar emot och en trovärdig framtidsvision. I höst börjar spekulationerna på allvar, fram tills dess kan vi bara gissa.

En kommentar på “SFP:s presidentkandidat.

  1. faktap skriver:

    Antingen Cthulhu eller Juho.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s