Hade precis slagit på tv:n för att se Syrianska möta AIK i Allsvenskan när ytterligare en svensk läktarskandal rullades upp. Domaren Martin Strömbergsson visade, helt korrekt, ut AIK:s Teteh Bangura för en ful stämpling på hemmamålvakten Dwayne Miller i 20:e minuten. Resten är svensk fotbollsidioti. AIK:s supportrar kastade in smällare på Syrianskas läktare och någon, oklart vem, kastade in en smällare mot linjedomaren Daniel Wärnmark. Smällaren exploderade strax intill huvudet på Wärnmark som åtminstone ådrog sig tinnitus.

Finsk fotboll har, tack vare den tämligen återhållsamma supporterkulturen och de få ögonparen på läktaren, varit förskonad från det man får se i Sverige. Svensk fotboll har gigantiska problem, med bråk både på och utanför arenorna. Antalet derbyn i Stockholm som fått avbrytas på grund av läktarbråk och inkastade föremål är många. Idag nådde idiotin Södertälje. Man kan självklart skylla på att arenan som Syrianska spelar på inte borde godkännas för så kallade högriskmatcher. Ändå är det ingen ursäkt. Det finns inga ursäkter för att så kallade supportrar förstör fotbollsmatcher och riskerar liv och hälsa på domare och funktionärer.

Det röda kortet är upprullningen till hela situationen. Hur dåligt en domare än dömer så finns det inget som gör våld befogat. Hur stora rivaler lagen och supportrarna är spelar ingen roll. Det ska likväl inte få hända saker som det som skedde i Södertälje idag. Supportergrupperna är, än en gång, kvicka med att påpeka att det är en liten klick människor som förstör för så många. Visst, det kan man säkert påstå, en gång. Att börja komma med samma bortförklaring tiotals gånger om är bara korkat. Supportergrupperna och klubbarna har haft år att fundera över problematiken, men inte kommit längre än så här.

I Sverige försöker man skärpa lagstiftningen mot fotbollshuliganism. Det har renderat i ökade kostnader för klubbarna. Klubbarna får stå för notan när polisen sätter in extra resurser. Ändå gör klubbarna, bevisligen, inte mycket för att förhindra att skandalerna upprepar sig. Att det är möjligt att föra in smällare och små bomber på en allsvensk arena visar att svensk fotboll inte tagit de nödvändiga steg som krävs. Man är långt i från där man borde vara. Frågan är vad som ska behöva hända innan man tar sjumilaklivet.