Om två veckor är det julöppning här i Vasa, och säkert i många andra städer. Det betyder kommers på torget, snöslask eller regn, julsånger och i allra värsta fall en frysande Marco Bjuström på en annars tom och stel scen. Det betyder också att det är knappa månaden kvar till julafton. Det stör vissa att julen sparkar igång så tidigt som den gör. Mig stör det inte alls. Julen är för mig den finaste och bästa av högtider och fortfarande kan jag tycka att den tar slut alltför snabbt. Jag tror också att jag är ganska härdad vad gäller julpynt och sånger i affärerna efter sex år på Prisma. Där beställer vi julprydnaderna i maj, där plockar vi fram dem i oktober, och där rear vi bort dom i januari. I oktober börjar jag också se fram emot julmaten och julfesterna. I november börjar huvudbryet om huruvida vi ska få en vit jul eller inte. Julen engagerar, och det är förbaskat bra!