I måndags drog en av de största hjältarna sitt sista andetag. En av det numera legendariska IR61:s plutonchefer lämnade jordelivet. Harry Järv somnade in, 88 år gammal, efter en sjukdomsattack.

Harry föddes i Karperö den 27 mars 1921. Han växte upp i  Norrön, eller Norröijen som det heter på dialekt. Efter avlagd folkskola styrdes stegen mot lyceet i Vasa. Studierna skulle dock få sättas åt sidan en aning, Vinterkriget bröt ut, och en då 18-årig Järv ställde sig till fosterlandets förfogande. 

Finland hade hunnit vara självständigt i 22 år då, och det var just landets självständighet som skulle bli Harrys största ledstjärna. Under fortsättningskriget blev han många ryssars stora skräck i och med sina patrulluppdrag och sina väl genomförda attacker mot ryska stödjepunkter.

Den 4 september 1943, på väg tillbaka från ett uppdrag, steg Harry på en mina. Följden blev att man tvingades amputera underbenet. Därmed grusades Harrys krigsframtid, och IR61 fick genomlida triderna i bland annat Tali och Ihantala utan löjtnant Järv.

Efter krigsslutet bosatte sig Harry i Stockholm, där han kom att fungerasom biblioteksråd vid Kungliga biblioteket. Under åren producerade han närmare 50 litterära verk, om bland andra Kafka. Harry hann också ge ut flera böcker innehållandes egna fotografier från Fortsättningskriget. Dessa är också grunden till filmen Framom främsta linjen.

Harry lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var en god berättare och en mycket, mycket kunnig man. Jag är en av få (vad jag vet i alla fall) österbottningar som fått den stora äran att paradera för Harry Järv. På Ekenäs Kustbataljons årsdag 2007 tog han och bataljonskommendören emot oss i Ekenäs. En stor stund för mig och det förmodligen största minnet från värnpliktstiden.

Harry kommer alltid att finnas med i våra Karperöhjärtan, och i många andras. En stor krigare och ledare glömmer man inte. Hjältar dör aldrig, de lever vidare.