Må kapplöpningen börja.

Paavo Lipponen har tillkännagett att han ställer sig till förfogande som presidentkandidat för Socialdemokraterna i vinterns presidentval. En vinstlott för regeringspartiet Socialdemokraterna, för intresset kring valet och kanske också för presidentskapets fortlevnad. Sauli Niinistö skulle, om man blint tror på opinionsundersökningar, vinna 2012 års val redan i första omgången. Rent teoretiskt  hade det givetvis varit möjligt, samtidigt som det i praktiken nog hade varit en omöjlighet.

Nu, när förre statsministern Lipponen blandar sig i leken, har Niinistö fått ett huvudbry modell större. Lipponen har alla chanser att på allvar utmana Niinistö om presidentposten och det om något är gott för det politiska intresset i landet. Rent traditionellt är presidentvalet valet med högst valdeltagande, vilket kan te sig paradoxalt då man som väljare trots allt får ut minst av resultatet i ett presidentval.

Paavo Lipponen har ledaregenskaper som Sauli Niinistö kan sägas sakna efter att ha lett regeringar under Finlands uppbyggnadsfas efter den ekonomiska nedgången på 1990-talet. Lipponen har också något av en landsfadersstämpel på sig efter att ha varit väldigt populär som statsminister under åren. Till hans nackdel räknas med all säkerhet åldern. Vid en ålder av 70 år anser många med säkerhet att man gjort sitt på den politiska och offentliga scenen.

Vad betyder det då om socialdemokraterna nominerar Lipponen (han ska trots allt godkännas av partiet ännu)? För de övriga partierna betyder det med säkerhet att man tar sig en funderare över läget. Nu finns det två starka namn framlagda och partistrategerna kommer  att få väga fördelarna mot nackdelarna och den eventuella vinningen mot insatserna än mer noggrant.

Många röster mot en SFP-kandidat höjdes under gårdagen när Lipponen aviserade att han funderade på en kandidatur. Svenska socialdemokrater vill (givetvis) ha stöd bakom det egna partiets kandidat och vill se att SFP sluter upp bakom Lipponen. Fullt så enkelt är det dock inte. Den politiska färgkartan i Finland är till skillnad från exempelvis den svenska rätt färgstark och att SFP skulle sluta upp bakom en socialdemokrat skulle knappast falla i god jord hos hela väljarkåren.

SFP:s besked kommer inom en månad, och nominerandet av en egen kandidat, med brett och förankrat stöd i Svenskfinland och i landet i stort är viktigt för att vi som parti ska få ut det maximala ur presidentvalet 2012.  Det viktiga för SFP nu är att hitta en kandidat som fyller de ideologiska luckorna som finns i startfältet, samtidigt som kandidaten är en frisk fläkt och en person som kan överbygga språkgränserna och bidra till att lyfta fram partiets politik och ståndpunkter.

För Centern kunde Lipponens besked knappast ha kommit mindre lägligt. De påstådda interna stridigheterna mellan Kiviniemi och Väyrynen gör inte processen kring valet av presidentkandidat lättare, snarare tvärtom. Nu ska man nominera en kandidat som på allvar kan utmana Paavo och Sauli. Finns det en sådan?

Lipponen har pratat om det oroliga läget runt om i världen som en av orsakerna till att han kandiderar. Han har också nämnt finanskrisen och de ökande spänningarna i samhället som orosmoln och kommer med all sannolikhet att gå till val på samma frågor. Viktigt att notera är också vad kandidaterna kommer att föra fram som sina huvudmål under kampanjen. Troligt är att den som uttryckt sig som den mest jordnära kandidaten med det bredaste synfältet drar det längre strået. Vem det sist och slutligen blir är väldigt svårt att sia om idag. Det blir vilket fall som helst en spännande kapplöpning, där det verkliga startskottet kanske gick idag..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s