Satt i timmarna två på Hultvägen 50 och tittade i fotoalbum tillsammans med farmor. Albumet i fråga var från 1995, året då hon gick i pension efter ett långt yrkesliv som lärare och speciallärare. Tiderna förändras, människor går bort och människor föds. Farmor minns dem alla, även om hon stundom vill påstå att minnet börjar svika. Mormor hade samma förmåga. Man bläddrar igenom en bok eller ett album, och svaren kommer som rinnande vatten. 1995 var jag åtta år, jag hade gått ut första klass och hunnit skriva mitt namn på tackkortet som farmor fick av klass 1B det året. När jag sedan bläddrade igenom albumet från farmors 75-årsdag var vi alla 15 år äldre. Människor hade gått bort jämfört med 1995, och människor hade fötts. Det gemensamma var farmor. Hon berättade livshistorierna.