Min kandidatavhandling tuffar på som ett segt gammal ånglok, på en ödslig järnväg på någon torr, avlägsen prärie. Men, framåt går det, hur konstigt det än låter. Till skillnad från järnvägen på prärien så blir stoppen många. Helst skulle de få vara få och korta. Slutstationen är ungefär en månad bort och hittills har ingen sur konduktör gnällt desto mera.

Nå, slut på jämförelserna.

Till saken hör att jag ska sammanställa en tabell i avhandlingen, en tabell som ska visa hur Finlands syn på terrorism ändrat mellan åren 2001 och 2009. Låter det enkelt? Det är det inte. Det gäller av väga in rätt saker och ha med sådant som är relevant för utvecklingen av synen på terrorismen.

Avhandlingen i sig närmar sig skedet då man ska analysera vad man fått fram, och dra slutsatser. Känslan är att det inte blir så mycket till analys, utan mest en massa konstateranden.