Väckarklockan gjorde sig påmind klockan 06.45 imorse. Sedan dess har jag varit igång. Ņtta timmar i jobbet innehöll en hel del, bland annat avlastandet av ett långtradarsläp. Med truck. Bra gick det. Trots att mina truckkunskaper inte är de allra bästa, än så länge. Utan missöden lyckades jag dock tömma släpet, så lite nöjd får jag ändå vara. Därefter bar det iväg på möte.

Beviljande av medel till föreningar stod på agendan. Fritidsnämndens bidragspott spreds över kommunen. Kvällen avslutades med KST-möte med SU, innan jag vände hemåt.

Där väntade världen finaste tös. En tös jag tillbringat tre år tillsammans med nu, och som jag vet att jag kommer att tillbringa de kommande 70 åren med, minst. Hon är den som kompletterar och förstår mig bäst och den som ska stå vid min sida genom livet. Hon är bara bäst, helt enkelt.